Tisdagen 18 februari kl.17.00
Jan Bruér i ett samtal med Anders Boustedt om Jazz i Sverige de första hundra åren.
Jazz i Sverige. De första hundra åren” är berättelsen om den amerikanska musikformen som redan tidigt på 1900-talet introducerades i Sverige. Författaren Jan Bruér – förmodligen den främste kännaren av vårt lands jazzhistoria – skriver initierat om svenska musiker och om gästande amerikanska musiker som starkt påverkade (och tog intryck av) många av dessa. Om musiken, människorna och miljöerna. Om villkoren för musiker och konsertarrangörer. I en serie intervjuer låter han också en rad musiker från olika tider själva berätta om sina liv med jazzen.
I början av 1920-talet varnades det svenska folket för en ny sjukdom – jazzmusik. Men jazzbacillen gick inte att hejda. Många svenskar gillade att dansa till och lyssna på den exotiska musiken från USA, melodiskt och rytmiskt så annorlunda.
Redan i slutet av 1920-talet spelades jazz med en inhemsk touch av Folke ”Göken” Anderssons Paramountorkester, och på 30-talet lät den populära ”hot”-dragspelaren Nisse Lind inte särskilt amerikansk ens när han spelade importerade låtar. På 40-talet blev klarinettisten Åke ”Stan” Hasselgård ett världsnamn i internationella jazzkretsar och på 50-talet skapade barytonsaxofonisten Lars Gullin ett helt eget tonspråk, ”coolt” men varmt. På 60-talet gjorde pianisten Jan Johansson jazz av svenska folkvisor men blev också uppmärksammad för avantgardistiska storbandskompositioner.
Och så har det fortsatt, in i vår tid. Den svenska jazzhistorien med sina intressanta personligheter har efterlämnat en storslagen musikskatt.
Jan Bruér har skrivit om svensk jazz sedan mitten av 50-talet och har tillsammans med radiomannen Bengt Nyquist svarat för skivserien Svensk Jazzhistoria i elva volymer (Caprice Records). Han har även skrivit en doktorsavhandling om svensk 50- och 60-talsjazz, ”Guldår och Krisår”.
I samarbete med Ejeby förlag.
